Gotiska krigen. Bok 5-6

Gotiska krigen, i bok 5-6, ger en fascinerande inblick i goternas historia och deras betydelse under senantiken. Goterna, som kom från floden Weichsels mynning, etablerade sig först i södra Ryssland där de delades upp i ostrogoter (östgoter) och visigoter (västgoter). Visigoterna korsade Donau på 370-talet och intog Rom år 410. Därefter slog de sig ned i Gallien, dagens Frankrike, där de grundade Västgoternas rike. Under denna turbulenta tid avsatte den germanska kungen Odovakar år 476 Västroms siste kejsare Augustulus och utropade sig själv till Italiens kung.

Historien fortsätter med att ostrogoternas kung Theoderik den Store besegrar Odovakar år 493 och skapar ett rike som omfattar Italien samt norra Balkan. Samtidigt växer frankerna fram som en mäktig kraft i Frankrike. Kejsar Justinianus I från Östrom återerövrar Italien från ostrogoterna år 552 men några decennier senare tar langobarderna kontroll över delar av landet. Detta markerar slutet för det Västromerska rikets era när andra folk flyttar söderut in mot Mellan- och Sydeuropa.

Under samma period expanderar araberna snabbt genom erövringar av Syrien, Palestina och Egypten under 600-talet för att sedan dominera hela Nordafrika vid början av 700-talet. Deras angrepp sträcker sig även till Mindre Asien samt grekiska övärlden med försök att inta Byzantion – huvudstad i Östromerska riket – vilket leder till flera sekler långa konflikter fram till stadens fall år 1453.

Författaren Prokopios från Caesarea är en central historisk källa för denna epok. Född runt år 500 e.Kr., levde han samtidigt som kejsaren Justinianus I vars regim han noggrant dokumenterade efter trontillträdet år 527. Hans verk Bella beskriver tre stora krig: mot perserna i öster (bok1-2), vandalerna i Nordafrika (bok3-4) samt goterna på italiensk mark (bok5-7). En åttonde bok kompletterar berättelsen med händelser inom imperiet fram till omkring år 554. Prokopios skildringar anses fortfarande vara ovärderliga källor för vår förståelse av dessa dramatiska skeenden under senantikens sista faser.